Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Så du stirrar på Luise» sade Hanne, som var
gråtfärdig.
Berling sköt bullersamt tillbaka sin stol och reste sig.
»Gå hem med er nu, små flickor», sade han.
Han kysste Hanne till avsked. Men i tamburen tog
han om Luise och kramade henne så hårdt att hon
tappade andan. Betjänten lyste dem ned för trappan och
stängde porten efter dem.
»Luise, han älskar dig», snyftade Hanne. .
»Så du pratar!»
»Jo, det gör han», sade Hanne. »Ja, jag avstår
honom åt dig, Luise, och tar Schulenborg.»
Luise svarade icke men fortade på stegen.
Hon var uppfylld av allt hon hade upplevat i kväll...
demonstrationen på teatern... hon hade aldrig hört en
sådan hänförelse.
Och sedan Carl Berling...
Det var en karl, det kunde hon se, och alls icke en
sådan snobb, som Hanne hade sagt, fast han hade fina
kläder. En sådan respekt de andra hade visat honom
och ingen vågade säga emot honom. De voro
minsann skyldiga honom pengar allesammans...
Hanne stannade.
»Ja, här är det jag bor», sade hon. »Vill du
komma upp till mig i morgon och se på min våning?»
Luise blev plötsligt sig själv"igen.
Hon visste icke, vad klockan var, och det visste icke
Hanne heller. Lyktorna voro naturligtvis släckta för
länge sedan och det fanns ingen på gatan utom ibland
någon ensam nattvandrare, som stannade och såg på de
båda unga flickorna. Hon var icke rädd för att gå
ensam, men hon vågade icke för aldrig det komma hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
