Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tokiga uttal, men hon brydde sig inte om hans skratt.
Hon upprepade orden, tills hon uttalade dem riktigt,
hon rynkade pannan i ivern och såg förtvivlad ut, när
det gick galet.
Han gav henne en bok, som hon skulle taga med
sig hem och läsa flitigt i, och gjorde upp med henne,
att hon skulle komma upp till honom en halvtimme
varje morgon, så skulle han: förhöra henne ordentligt
på hennes läxa.
»Men då får du ju inte festa så mycket», sade han.
»Du går visst något för ofta till styckegjuteriet?»
Luise skrattade.
Hon hade varit där ett par gånger. Det var så lustigt.
Och ibland kunde hon inte låta bli... hon måste roa
sig. Men han, fick inte tro, att hon gjorde annat än
vad hon själv ville. Det var visst icke så svårt att reda
sig med kavaljererna. Men det var lustigt när de glodde
efter henne på gatan och när de kurtiserade henne
därborta i styckegjuteriet. Kunde han inte förstå det?
Det kunde han visst.
Det roade honom att se, hur hon allt mer fick klart
för sig sitt värde som kvinna. Hon var inte rädd för
någonting och njöt av livet som en man.
»Tänker du aldrig på att gifta dig?» frågade han.
»Vill du gifta dig med mig, Carl?» sade hon och
skrattade.
Berling skrattade icke. Han såg lugnt och prövande
på henne och satt en stund, innan han svarade.
»Ännu icke, lilla Luise», sade han slutligen. »För
resten vore det kanske icke det dummaste jag kunde
göra. Men skulle jag gifta mig nu, så skulle det vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>