Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en kvinna av börd, som kunde hjälpa mig in i de
kretsar, som nu äro stängda för mig.»
»Tror du jag menade det, din dumma pojke?»
»Det tror jag visst», sade Berling. »Varför skulle
du icke mena det? Du har gnistan. Du vill fram och
det vill jag med. Har du ingen friare?»
Jo, det hade hon. Det var Cetti. Hon hade retats
så länge med den förälskade sångaren, att han talade
om att skilja sig från sin hustru. Och så var det Kristian
Weiner. Han var en uppriktig, men mycket svartsjuk
och brutal tillbedjare. På ett sätt tyckte hon bäst om
honom. En sådan vacker, stark och frisk smedsgesäll
var åtminstone en riktig karl. Det fanns ögonblick, då
hon på allvar tänkte på att bli smedsmadam.
»Det blir du inte, Luise», sade han.
»Det tror inte jag heller. Men man kan ju aldrig
veta. Jag vet inte... Hanne Weiner säger, att alla
karlar äro rara. Det tycker nu inte jag, men jag kan
godt förstå, vad hon menar. Karlar skall man ju ha,
men det finns också nog av dem. Och även om jag
ibland blir litet vild, så förlorar jag aldrig helt
herraväldet över mig själv.»
Carl Berling satt och knackade med blyertspennan i
skrivbordet.
»Luise... en av de första dagarna låter jag Hanne
ge sig av med Schulenborg. Vill du ha hennes våning?»
Hon blev inte överraskad, ty hon hade länge väntat
på den frågan. Ändå svarade hon icke genast. Hon
tyckte bra om honom, men hon var icke säker på att
det var klokt att mottaga hans anbud.
»Jag törs inte för mor», sade hon slutligen.
»Jag skall tala med din mor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
