Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med rörd stämma. »Ja visst, om Gud vill, får du snart
en liten syster.»
Han rodnade av stolthet, kråmade sig och kysste
Luise.
Hon såg på sin mor och skrattade.
»Nej, men så se då på Jensen», sade hon. »Han är,
Gud hjälpe mig, så stolt, som om han själv vore far
till barnet.»
Juliane ryckte till, men Jensen fann kvickheten
utomordentlig och skrattade hjärtligt.
Nu kommer du naturligtvis att glömma din lilla
Luise», sade hon, och stack pipan i munnen på honom.
»Aldrig», svarade Jensen, och drog högtidligt ett
bloss. »Du är ett präktigt barn. Jag väntar mycket
godt av dig, när tidens fullbordan blir, som herr
Frydendahl säger.»
»Men jag är ju inte din dotter, Jensen.»
»Nej, Luise», sade han, och gjorde en vid gest med
pipan, »ett sådant barn som du kunde jag aldrig få.
Jag vågar svära på, att du är dotter till en prins! En
vacker dag kommer hans kunglig höghet och hämtar
dig i sitt ekipage med sex hästar och lakejer och hela
stassen.»
Luise räckte ut tungan åt honom och ruskade
honom i öronen. Jensen drog upp en strut ur fickan och
räckte henne. Hon tittade i den, kysste honom,
stoppade godter i hans mun, sprang och tog sin mor i
famn och rusade sin väg. De hörde hur hon skrattade
i trappan.
»Ett härligt barn», sade Jensen.
Han rökte och pratade. Juliane sneglade på honom,
stickade och torkade sig i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
