Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag har avtalat med Carl att jag flyttar dit i
morgom», sade hon.
Hon sade god natt och gick in i den lilla
kammaren, där hon låg.
Hon klädde av sig och hade knappast en stol, som hon
kunde lägga sina kläder på. För sista gången kröp hon
ned i sin hårda säng, somnade genast och drömde, att hon
satt i Blå tornet med järngaller för fönstret. Men då
kom Berling och kastade upp en repstege till henne, filade
av järnstängerna, befriade henne och reste med henne
till Paris i en karet förspänd med fyra hästar.
Juliane kunde icke sova.
Hon tyckte, att hon måste tala med Jensen om det
och höra honom säga en gång till, att han verkligen
gav sitt samtycke. Det kunde omöjligt gå an, att
hennes dotter så där utan vidare flyttade med föräldrarnas
välsignelse in i den rena skammen.
Men hon kunde icke finna ord. Och om hon hade
haft orden, så hade hon inte haft mod att säga dem.
Hon var kuvad och knäckt... om hon bara finge ro
för de onda tankarna.
Hon längtade till och med efter att som ett lugnande
medel få höra honom hålla det evinnerliga talet om
konsten, som adlar människorna... detta tal som hon kunde
utantill och annars var så innerligt trött på.
Hon vände på huvudet och såg på sin make.
Han hade dragit nattmössan över pannan och sov med
gapande mun och händerna knäppta på magen ovan
täcket. Hans ansikte hade ett så fridsamt och lyckligt
uttryck som hos en far, den där skaffat sin dotter ett godt
parti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
