Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är en glädje att se ers kunglig höghet tömma
ett glas», sade Römmeling.
Ja, med champagne går det», sade prinsen, »men
vatten kan jag helt enkelt inte få ned. Jag har en
sådan avsky för vatten. Vet du, vad det kommer sig av,
Römmeling?»
Det visste inte Römmeling.
»Jo, det var en gång jag hoppade i och räddade
tio människor», sade prinsen.
Han såg sig om bland åhörarna, som alla stodo
vördnadsfullt omkring honom och lyssnade. Han
hickade och var redan ganska berusad.
»Jag var femton år den gången», sade han. »Eller
kanske jag var sexton år, för att inte ljuga. Det var
ute på Sorgenfri. Jag kom spatserande med en av mina
lärare ned till bron vid Lyngby sjö. Där stodo elva
tvätterskor och sköljde kläder. Rätt som det var rasade
bron och alla elva kommo i sjön. Ni kan inte göra
er en föreställning om, hur de olyckliga kvinnorna skreko.
Jag darrar ännu ända ner i fötterna, när jag tänker på
deras förfärliga förtvivlan. ’Vi måste rädda dem’, sade
jag till min lärare. ’Det är omöjligt, ers kunglig höghet’,
sade han. ’Det skulle kosta oss våra liv’. Jag såg
föraktfullt på den fege karlen. Han var till på köpet
militär.. Nu är han död. Jag vill inte nämna hans namn
för hans barns skull.»
Han gjorde en konstpaus, tömde ett glas igen och
såg sig omkring. Luise tog icke ögonen från honom.
Hon trodde, att han alldeles hade glömt henne.
»Nå, vidare, ers kunglig höghet!» sade Römmeling.
»Ja, vad är det vidare att säga?» sade prinsen.
»Hastigt som blixten kastade jag av mig kläderna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
