Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppade i sjön. De tio fick jag upp, den elfte drunknade
dessvärre.
»Det var märkvärdigt, att inte ers kunglig höghet
också kunde rädda henne», sade Schulenborg.
Prinsen såg skarpt på honom.
»Jag skall säga dig, Schulenborg, att käringarna hade
i sin dödsångest rört omkring så i vattnet, att det blivit
grumligt som bläck», sade han. »Det var bokstavligen
som om jag summit omkring i ett bläckhorn.»
Han såg från den ene till den andre, imen det var
ingen, som gjorde en min.
»Men jag understödde ju hennes barn», fortsatte han.
»De andras också, naturligtvis. Dagen därpå kommo
alla barnen och tackade mig. De hade nio barn var.
Det var en hel folkvandring, försäkrar jag, och
ofantligt rörande att se de smås tacksamhet. Sedan
broderade de en soffkudde till mig, som jag har kvar ännu.
Jag försäkrar, att det är omöjligt för mig att någonsin
ta en middagslur, utan att jag får vila mitt huvud mot
den.»
Han slöt ögonen till hälften. Åhörarna kommo med
beundrande utrop och drogo sig så småningom tillbaka,
så att prinsen åter blev ensam med Luise. Han
sneglade försiktigt på henne, men kunde icke märka något
på hennes ansikte. Så såg han henne rakt i ögonen,
och hon mötte modigt hans blick.
» Vad säger du om den historien?» sade han.
»Jag tycker, att den var bra gjord», svarade Luise.
Skälmen lyste till i ögat. Han märkte det, blev först
förnärmad, men brast sedan i ett högljudt skratt.
»Ja, var den inte storartad?» sade han. »Och den
lögnen måste de vördnadsfullt höra på och buga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
