Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Skriv nu», sade Berling.
Han ställde sig bredvid henne och dikterade:
»Ers kunglig höghet har säkert glömt en liten flicka,
på vilken ers nåds strålar lyste några ögonblick i går
kväll. Men hon glömmer aldrig er. Säkert får hon
aldrig mera träffa ers kunglig höghet. Men hon
innesluter er i sina kvällsböner. Varje kväll ber hon till
Gud, att ni måtte växa till i visdom och lycka till gagn
för det folk, över vilket ni en gång skall härska. Hon
hade den djärvheten att giva ers kunglig höghet ett råd.
Hon bad er akta er för falska vänner. Ni tog icke illa
upp detta av henne. Gud skall välsigna er därför. Hon
är bara ett folkets barn och hör mångt och mycket, som
aldrig kommer fram till ers kunglig höghets öron. Ack,
om hon som en liten fågel kunde sätta sig utanför ert
fönster och tala om, vad folket hoppas och beder om.»
»Nå, vidare?» sade Luise.
»Det skall inte stå mera», sade Berling.
Han läste uppmärksamt igenom brevet, rättade några
stavfel och lät henne skriva om alltsammans på ett
annat papper.
» ad skall jag sätta inunder?>
Han funderade ett ögonblick.
»Skriv genius», sade han. »Ers kunglig höghets
genius. Det är bra.»
Hon skrev och han lackade brevet och stoppade det
på sig. Så tog han sin hatt.
»Stanna en stund till hos mig», sade hon och
mulnade.
»Jag kan inte. Jag måste skynda mig hem, eljest
träffar jag inte mor. Hon ämnade sig ut till Strandvägen
till Raphaels och du vet ju vad det gäller för mig,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
