Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det var också förfärligt komiskt, att han kunde
tro, att hon skulle blir kopparslagarmadam.
Hon ämnade just säga, att hon icke kunde mottaga
hans anbud. Men så kom plötsligt vildheten över
henne... galenskapen som hon kände så väl igen och
som hon aldrig försökte motstå, vad den än ledde till,
därför att hon trivdes så väl med den.
Hon ämnade just gå fram och ta honom om halsen
och ge honom en riktigt rejäl kyss midt på munnen,
Han var en så kraftig och vacker yngling och så söt i
sin förlägenhet.
»Vad säger ni om det, jungfru Luise?» sade Kristian,
då han tyckte att tystnaden hade varat länge nog.
»Vad skulle hon säga annat än ja och tack», sade
madam Jensen.
»Ni kan följa mig hem, Kristian, så få vi tala om
saken», sade hon.
Hon reste sig upp, satte på sig hatten framför
spegeln och kysste modern till farväl.
»Glöm nu inte att tacka Gud», sade Juliane.
De båda unga gingo raskt nedför gatan.
Hon sneglade på honom och njöt av hans
förälskade ögonkast, hon mätte med belåtna blickar hans
kraftiga figur, tog honom så under armen och drog i
honom, för att de skulle komma fortare i väg. Ingen
av dem sade något, förrän de kommo hem till henne.
Kristian kände sig ändå en smula överrumplad och
osäker. Och han kände sig inte bättre, när han en stund
efter fann sig sittande i en mjuk länstol i hennes
vardagsrum och såg sig omkring på de vackra möblerna
och lyssnade efter sin älskade, som ordnade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
