- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Grevinnan Danner, Volym 1 /
251

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fängelse och böter. Nu skall jag upp till hans majestät
för att bedja om nåd. Min pung är tom och jag vill
mycket ogärna kinesa i Blå tornet.»

»Ja, lycka till då», sade Luise och ämnade gå vidare.

Men Schaldemose vände om och gick med henne.

»Jag är rädd för, att lyckan inte står mig bi», sade
han. »Jag har kommit i ett mycket olyckligt ögonblick,
ty ni har väl hört skandalen med prins Fredrik?»

Luise hade ingenting hört och så berättade
Schaldemose för henne vad han samma morgon hade
erfarit på slottet av en lakej, som han kände från fordom,
att prinsen fallit i högsta onåd och skulle skickas med
en örlogsman upp till Island. Tills skeppet blev
segelfärdigt skulle han interneras på Jegerspris under
uppsikt av ett par gamla stränga hovkavaljerer.

»Vad har den stackars prinsen då gjort?» frågade hon.

»Ja, vad har han gjort?» sade skalden. »Det är som
vanligt uppträden med gemålen, den vackra Vilhelmine.
Hans majestät har också placerat sina döttrar bra.
den ena hos Ferdinand, den andra hos Fritz —
präktiga kavaljerer och trogna makar båda två.»

»Ja, men vad har prinsen gjort då?»

»Vad vet | jag?» sade Schaldemose. »Jag bor ju i
Hälsingör på fallets brant och sitter snart i Blå tornet.
För resten måste jag säga, att om det förhåller sig som
lakejen sade, så har skämtet varit alltför grovt.»

Luise höll på att förgås av spänning. Skalden såg
det allför väl och gladde sig åt det, fast han inte kände
till hennes speciella skäl. De gingo nedför Östergade.
Hon fann snart, att han var lika ivrig att få berätta som
hon att få höra och därför teg hon och lät honom tala
utan att avbryta honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/5/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free