Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag vet det redan», sade han. »Hela staden talar
inte om annat. Där gingo våra små prinsplaner upp
i rök »
»Tror du?» sade Luise. »Är du säker på, att han
har fått mitt brev?»
»Det har han», svarade Berling. »Min betjänt har
lämnat det i händerna på hans kammartjänare. I går
kväll fick jag till på köpet veta, att hans kunglig
höghet hade talat om dig med kammartjänaren. Men vad
kan allt det tjäna till? Jægerspris är stängt som en
fästning och det är långt till Island. Och Gud vet, vad
som händer sedan. Prinsessan förlåter honom knappast
och konungen ännu mindre.»
»Då blir det väl skilsmässa», sade Luise.
»Förmodligen.»
Hon gick bort till hörnskåpet, där det alltid fanns
konfekt, tog handen full och satte sig att äta.
»Nåja», sade han, »det var ju ingenting annat än strunt.»
»Inte för mig», svarade hon. »Jag har gått och
fått lust på prinsen. Ja, du har själv satt det i mig,
Carl. Och så kan jag inte glömma grevinnan av Samsö ...
hon gjorde då en storartad lycka. Var hon vackrare
än jag?»
Berling skrattade.
»Det var hon helt säkert», sade han. »De påstå,
att hon var en av sin tids vackraste kvinnor. Och den
tiden voro alla kvinnor vackra.»
»Det kan väl hända. Men jag har nu lust att
försöka. Sanna mina ord, Carl. . efter skilsmässan
kommer min tid.»
Han ryckte på axlarna. Luise borstade bort
smulorna från klänningen och reste sig upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
