Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon hade så totalt ryckts ifrån alla sina gamla
tvångsföreställningar, att hon talade helt lungt med
dottern om Berling. Luise frågade sig ibland själv om
modern blivit tokig eller om hon betraktade sin äldsta
dotter som en person, som hon alls inte hade något
med att göra.
Hon kände sig fram... talade om något uppe från
teatern, som i forna dagar skulle bragt Juliane i Sorg
och raseri. Nu hörde hon vänligt leende på, utan att
göra någon anmärkning om det.
Luise nämnde en dag Steffen Smiths namn.
»Ack ja, stackars Smith... vår herre vare hans själ
nådig», sade Juliane.
Hon hade blivit mild och vänlig, nöjd med sina
villkor, behaglig att vara tillsammans med, gammal och
överseende i sin dom över människors villfarelser och
ung vid sitt barns vagga.
Och till de andra förändringarna kom också den,
att hon totalt lade bort sitt grova språk. Jensen ansåg
det naturligtvis som ett resultat av sin mångåriga och
outtröttliga kurs i den högre bildningen och skröt inte
litet av det. Det kunde hända att han i förtroliga
sällskap gjorde narr av de språkliga blommor hans maka
på sin tid hade förfärat honom med. Då log hon blygt
och skrattade med de andra, som om historien alls inte
angick henne.
Luise talade med Berling om det.
»Sådant händer, när en kvinna får barn», sade han.
Hon teg och undrade.
Hon tänkte, att modern kanske fått sitt grova språk
och sina elaka tankar, när hon födde henne i skam och
förtvivlan. Nu hade hon sluppit från det igen, när det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
