Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig och bli en stadgad och ansedd man. Inte ens nu
var det någon som klandrade honom på allvar. Hans
egen mor lät honom leva som han ville, viss: om att
han skulle sluta i tid.
Och hon däremot?
Aldrig förr hade hon känt sin ställning sådan den
var.
Med öppna ögon drömde hon nu om kölden och
svälten på Prinsessegade. Livslevande stirrade den henne
till mötes från dessa väggar, som inte längre voro henne
ett värn mot fattigdomen. Hon kunde få sig en ny vän
och en till och ett par ännu — och sedan var det
förbi.
Hon började gråta och grät allt våldsammare.
Hon röt åt tjänsteflickan, som kom för att få
besked. Hon slängde av sig ytterkläderna och tog på sig
dem igen för att gå till sin mor. Så satte hon sig vid
skrivbordet och började ett brev till Kristian Weiner.
Han hade visserligen gått åstad och förlovat sig i
desperation, men det skulle hon nog få slut på. Om hon
bara lovade honom att hon skulle vända ryggen åt
alltsammans och bli en god och hederlig smedshustru.
Hon skrev inte brevet färdigt och rev sönder det
påbörjade. Så gick hon nu på teatern, där hon inte
hade någon roll. Därifrån till sina vänner, som
mottogo henne med jubel. Hon följde greve Schulenborg
hem. Nästa dag var Cetti hennes gäst.
Så fortgick det en veckas tid. En dag satt Berling
åter i hennes rum.
Han frågade ingenting, gjorde inga ursäkter, talade
inte om hur ofta han varit där och funnit dörren stängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
