Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
suck. »Men sätt dig igen där du satt, lilla Hanne, och
berätta, hur det kommer sig att du är här.»
Hon satte sig i hans knä och berättade den historia
hon läst över.
Hon hade blivit avskedad från teatern. Hon var
säker på att det var greve Schulenborgs fel. Han hade
tröttnat på henne och uppvaktade nu Lucile Grahn, som
vände upp och ned på hela staden. Hon var ett riktigt
stycke och narrade den arme greven, så att det var synd
och skam. Men det var ändå rätt åt honom. Han var
inte bättre än de andra fina herrarna, som först lockade
en stackars flicka och sedan lät henne sitta där.
Kristensen kom nu in med en butelj och två glas.
»Och så gifte du dig med Kristensen?» sade prinsen.
Ja, det hade hon gjort. Kristensen hade uppriktigt
älskat henne i många år. Han var en sådan man, som
kunde förlåta en kvinna hennes ungdoms felsteg. En
riktig hederspascha var Kristensen och rar var han också.
Hon hoppade ner ur prinsens knä och gav sin man
en kyss.
»Nej, kom hit nu, lilla Hanne», sade prinsen och
rynkade pannan. »Kristensen kan få sitt, när jag har
gått.»
Hanne lydde tvärt. Kristensen gick ut, och så
berättade hon vidare.
Det var omöjligt att stå ut vid baletten, tack vare
Bournonville. För all del, dansa kunde hon nog, det
erkände han gärna. De baletter han arrangerade vore
också mycket bra, efter vad folk sade. Hon tyckte nu
att de voro för gyttriga, så att enstaka dansöser inte
kunde göra sig gällande. Men han blandade sig så
oförsynt i balettdamernas privatliv och ville förbjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
