- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Grevinnan Danner, Volym 1 /
324

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Prinsen skakade på huvudet.

»Ack, mor... nu är din son förvisad liksom du.
Du måste lämna ditt barn och det glada Köpenhamn,
där du rätteligen hörde hemma, och blev så olycklig,
därför att du gav efter för en kärlek, som du icke kunde
motstå. Jag sitter som fånge här i Fredericia, därför att
jag inte kunde älska den prinsessa, konungen tvingade
mig att gifta mig med. Mor, mor... förgäves har jag
bedt att få resa till dig och se ditt älskade ansikte. På
tusen smygvägar har jag fått dina kära brev och sändt
dig mina svar. Varje år har mitt porträtt målats och
skickats dig... det är allt, du sett av den son, du älskade
högre än ditt liv.»

Han grät häftigt. Berling reste sig och gick fram
och lade sig på knä bredvid honom och slog armarna
om honom.

»Prins», sade han, »du har skänkt mig din vänskap,
och du har ofta sagt till mig, att jag skulle glömma det
avstånd, som är mellan mig och dig. Det har aldrig
fallit mig in att göra det förr än nu, när du talar om
din mor. Nu kan jag göra det och hälsar dig som en
människa hälsar en annan. Jag har också en mor, som
jag älskar högst av allt i världen och som jag, gud
vare lovad, aldrig blivit skild ifrån. Hon har förstått
min ungdom och låtit mig rasa som jag ville. Jag har
aldrig hört ett ondt ord från hennes mun. Hon har
aldrig nekat mig en glädje.»

Prinsen kysste honom.

De voro båda äkta i sin känsla och de visste det
om sig själva och om varandra. Berling lät sin
arm ligga kvar omkring sin furstlige väns axel. Luise
och Hanne torkade sig i ögonen, Kristensen knäppte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/5/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free