Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfärliga tanke henne i ansiktet: du är övergiven,
övergiven just som du skall föda ditt barn.
Hon trodde själv, att hon var sjuk. Hon försökte
småle, men kom att kasta en blick på sitt ansikte i
spegeln och såg att leendet var en grimas. Hon sprang
upp och ville skynda till Berling — dumheter, han hade
ju redan rest.
Hennes tjänsteflicka kom in med mat, men hon
körde ut henne. Hon tålde inte se människor.
Timme efter timme satt hon där. Hon sade sig
själv. att det var vanvett, sjukdom, och ändå kunde
hon märka, hur tanken mer och mer fick makt med
henne.
Skymningen föll över rummet.
Hon stod vid fönstret och såg människorna gå förbi
nere på gatan. Hon gick fram och tillbaka på golvet,
tungt stödjande sig på möblerna. Hon stötte foten på
eldrakan och blev ursinnig över att den stod här vid
denna årstid. Hon ropade in tjänsteflickan och bannade
henne i de grövsta ordalag — grövre och grövre
flödade orden ur hennes mun — vart och ett lättade henne
litet, tyckte hon.
Hon tände ljus och kröp ihop i sin sjal. Hon frös
fast det var första juni. Hon ropade in flickan igen
och bad henne vänligt elda. Men det fanns ingen ved,
och då flödade ovettet som nyss.
Oavlåtligt kom samma tanke tillbaka — hon var
övergiven.
Ju längre det led på natten, desto lugnare blev hon
emellertid.
Lägga sig ville hon inte — hade hon bara haft en
människa att tala med!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
