- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Grevinnan Danner, Volym 1 /
385

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Carl...

Vad skulle han göra för min, måntro, när hon steg in
genom dörren till honom ... hon önskade, att hon haft
en spegel, så att hon kunnat se, hur hon såg ut.

Hon sprang ned till ett litet kärr, höll sig i
pilkvistarna och lutade sig ner över vattenytan. Det var ingen
tydlig bild hon fick, men det gjorde heller ingenting...
hon visste, att hon såg lika bra ut som någonsin.

Hon tog sig kring livet... nej, hon hade inte blivit
tjockare. Och hon hade framför allt fått sitt goda
humör tillbaka igen... hon skulle inte stanna en dag
längre i denna jämmer och detta elände.

Hon sprang hem igen och lyckades kravla sig in
genom fönstret, innan skollärarparet hade stigit upp.
Hon fick tag i penna, bläck och papper och skrev i
rykande fart ett brev till madam Hansen.

Hon tackade henne för den gästfrihet, hon hade
åtnjutit i hennes hem, som hon nu måste lämna, utan att
kunna säga henne farväl. Hon bad henne skaffa
gossen en amma. Hon skulle skicka pengar, så snart hon
kom till Köpenhamn. Hon bad henne hälsa herr
Stephansen och herr Möller och säga dem, att hon aldrig
skulle glömma deras vänlighet mot henne.

Så räknade hon över sina pengar.

Det var mer än hon behövde. Hon lade tre
tioriksdalerssedlar i brevet, förseglade det och lade det
ovanpå vaggtäcket.

Hon tog fram sin hatt och blev förargad över, att
den såg så medtagen ut. Hade hon haft tid, skulle
hon nog ha fiffat upp den litet. Ty det kunde hon.
Men nu gällde det att komma i väg, innan de vaknade.

Ännu en gång lutade hon sig ned över gossens ansikte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/5/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free