Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han hade inviterat till taffeln ett. par gånger... hon
kunde ännu med rysning känna deras grova händer om
sin hand, hon kunde ännu se deras klumpiga bugningar,
höra hur de skrattade och se deras blickar stelna
allteftersom de drucko mer och mer på kronprinsens
uppmaning.
Och sedan när han kom in till henne på kvällen
och stank vin och hickade och kastade sig på sängen
med stövlar och sporrar...
Kammarherre Bardenfleth hade sagt till henne en
dag att hon skulle försöka vara mera glad till sitt sätt.
Kronprinsen älskade en djärv munterhet, sade han, och
därför tyckte han om allmogen. Hon kunde bliva en
god hustru åt honom och en god drottning för riket,
endast om hon försökte dela hans livs vanor och nöjen.
Hon ryste vid tanken på hans nöjen. Hon tyckte
att det kom skämd luft med honom in i rummet, så
snart han trädde över tröskeln. Det gjorde ondt i
hennes huvud, när han talade med sin bullrande stämma...
» Hilda...»
»Ja, ers kunglig höghet.»
»Har du sett den där... den där jungfru
Rasmussen?»
»Ja, det har jag minsann gjort», svarade hovdamen.
»Hon gömmer sig inte. Det är inte längre sedan än
i förrgår hon promenerade här förbi i parken så tätt
under fönsterna hon kunde komma. Jag sade till
Lunding, att jag trodde, att parken var avspärrad för
populasen. Men Löitved, som stod bredvid, förklarade, att
den dam, som gick därnere, hade fått inträdeskort av
hans kunglig höghet. Så att för den delen hade hon
rätt att gå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>