Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reven, betänksamt drog han upp den igen och var glad
som ett barn, om han hade fisk på kroken.
Så sade Luise, att hon blev sjuk och måste i land.
Hon såg verkligen blek ut, konungen blev bekymrad
och befallde genast roddaren att ro i land. Han tog
hennes arm och förde henne till ett säte under några
stora bokar. Roddaren sysslade med båten, och de voro
ensamma.
»Är du bättre nu, Luise?» frågade konungen.
Hon skakade på huvudet. Stora tårar runno nedför
kinderna.
»Jag blir inte bättre om jag inte får bukt med dig
i dag. Om Gud vill, är det sista gången du och jag
äro oeniga... eller också är det sista gången vi träffas.»
Konungen stirrade på henne. Först begrep han inte
vad hon menade, men så gick det plötsligt upp för
honom.
»Aha>», sade han och visslade. »Det är naturligtvis
den satans grundlagen. Carl började med mig i går
kväll, men jag fick honom ögonblickligen att tiga. Jag
vill inte höra talas om det... inte heller äv dig. Det
brådskar väl inte så förfärligt. Det där packet kan nog
vänta ett par dagar, innan jag förärar det min krona.»
»Ja, men jag kan inte vänta», sade hon. »Jag hör
till packet, så mycket du vet det.»
»Men Luise då...»
»Det där tjänar ingenting till», sade hon. »Jag vill
inte vara vittne till, att du sviker det löfte du gav
frivilligt och med glädje.»
»Ja, men vem säger att jag skall svika...»
»Det säger jag. Du tänker inte på annat», sade hon.
Hon sade inte mera, utan lade armarna i kors över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
