Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han målade och målade och kasserade den ena
duken efter den andra. Halva dagarna igenom satt han
inlåst med henne i hennes gemak, och då vågade ingen
störa dem, inte ens kungen. Läckra rätter buros dit
jämte gammalt Rosenborgsvin och annan ädel druva.
Och efter en sådan seans var grevinnan alltid ytterst
upprymd.
Naturligtvis trodde alla, att målaren var hennes
älskare. Och i denna tro styrktes de ytterligare genom
att geheimerådet Scheele, som oftare än någon annan
av rikets statsmän var konungaparets gäst, visade
österrikaren öppenbar svartsjuka. |
Det var nämligen ingen hemlighet för någon, att
herr von Scheele alltför ivrigt uppvaktade hennes nåd.
Han hade alltid beundrat hennes förstånd och visade
en stor iver att fullborda hennes uppfostran. Själv läste
han Goethe med henne, vilket likaledes försiggick i
hennes privata gemak och för stängda dörrar. Men
medan hans majestät inte hade något att invända mot Jungs
sällskapande med hans gemål, visade han sig alltid
nervös, när Scheele och hennes nåd voro fördjupade i
klassikerna.
Berling varnade sin väninna på det allvarligaste.
»Akta dig, medan det ännu är tid, Luise», sade han.
»Du spänner bågen så hårdt, att den brister. Jag tror
inte du har en aning om, hur de prata om dig. Få de
en gång på allvar konungens öra, så kan din saga vara
all med detsamma.»
»Låt dem prata», sade hon och sträckte sig makligt
på soffan, där hon låg. »Jag har rent samvete.»
Berling log. Men det var ett beskt leende.
Han kände sig ofta överflödig denna tid. Inte hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
