Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den med hövliga ord, så kunde man inte ta fel på, att
de voro beredda på ett sådant slut på historien. Eller
åtminstone hans kunglig höghet prins Kristian som
medregent...
Men när Fredrik den sjunde fick läsa en sådan
artikel, blev han alldeles ursinnig. Han svor på att han
skulle hålla ut till det sista. Endast med vapenmakt
skulle han låta köra bort sig. Och hän skulle vilja se
de danska soldater, som skulle låta kommendera sig ut
mot Fredrik den sjunde.
Sådana anfall kunde räcka i flera dagar.
Ibland rusade han till väggen, där hans
vapensamling hängde, tog ett svärd och högg omkring sig som
en besatt. Den förskräckte kammartjänaren måste sju
gånger under dagens lopp kläda honom i olika
uniformer... Bäst trivdes han i den skottska
höglandsdräkten, som han hade tagit med sig från en av sina resor.
Då sparkulerade han omkring i bara ben och med
dragen sabel. Man sände bud efter grevinnan, för att hon
skulle få se honom och hon måste hålla på med honom
i timtal för att lugna honom.
Gladast var han, när han fick sitta på sin lilla
tältstol nere vid kanalen och fiska. Där kunde han sitta
timme efter timme med sin sjöskumspipa och sin röda
fez, lugn och nöjd, om bara ingen kom och störde
honom med politik.
Då stod grevinnan i fönstret och såg på honom.
När han såg upp, log hon och nickade. När han åter
vände sin blick mot metreven, stirrade hon på honom
med en mörk uppsyn.
När vädret var sådant, att han inte kunde komma
ut, var det värst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
