Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det icke var något av traktens åkdon. Han
majestät befallde en av adjutanterna gå ut och se, vad det
var. Karlen kom inte längre än till gemaket bredvid,
vars fönster vette ut mot slottsgården. Han vände sig
om och meddelade med ett uttryck av förfäran:
» Hennes nåd grevinnan.»
Konungen sprang upp och såg sig rådvill omkring
bland herrarna, som också rest sig. Han var alldeles
rådlös, och alla tänkte, att det skulle bli en förfärlig
skandal.
»Sauve qui peut», sade hans majestät slutligen.
Han hade själv ingen klar föreställning om, vad han
hade sagt, men han sprang fram mot dörren ut till
parken, och gästerna följde hans exempel. De sprungo
mot var sin dörr, och i nästa ögonblick fanns ingen
annan kvar i salongen än konungen.
Han stannade andfådd. Så fick han höra
grevinnans röst utanför och dök ned som en blixt bakom en
gammal stor länstol, som stod där.
Hennes nåd gick fram i salen och såg sig omkring.
Hon var ond och ögonen sköto blixtar.
Bordet, som var fullt av buteljer och glas,
skvallrade tillräckligt tydligt om vad som försiggått. En av
stolarna hade de i förskräckelsen stött omkull. En
butelj hade de också vält omkull och vinet rann ut över
bordet och droppade ned. på den tjocka mattan. En
av dörrarna stod öppen efter de flyende kavaljererna.
En annan knarrade svagt, som om någon stod bakom
och kikade in.
Hon vände sig om och fick syn på konungens ena
ben, som stack fram bakom stolen. Hon gick bort och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
