Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flera av gästerna kommo in och nu sade hans
majestät så högt, att det hördes i hela salen:
»Du råder mig att dricka mitt eget vin. Det vill
på danska säga, att mina värdars punsch inte duger och
att sådan smörja kan vara god nog för dem, men inte
för mig.»
Adjutanten skyndade sig att draga sig tillbaka för
att åtlyda konungens befallning. Och medan konung
Fredrik nu satt i sitt rum och söp sig full av dålig
punsch, gingo hans ord från mun till mun bland de
närvarande och lades på minnet som ett nytt
vittnesbörd om hans enkelhet och älskvärdhet.
När man sedan skulle gå till taffeln, var konungen
så berusad, att han knappast kunde gå. Han skrattade
och väsnades hela tiden och höll, stödd på de närmast
sittandes axlar, ett långt tal utan den minsta mening.
Men endast de närmast sittande hörde orden, och när
han satte sig ned, dånade jublet från hela salen.
Efter taffeln började han bråka med
kabinettssekreteraren. Han hånade honom och överöste honom med
grova ord, som han skrek så högt, att musiken
tystnade och folket skockade sig för att höra vad som
stod på.
Adjutanten lyckades föra undan kabinettssekreteraren
och hans majestät gick vidare för att få tag i ett nytt
offer.
Slutligen kom stunden, när de kungliga skulle resa.
Grevinnan och Hovets alla damer och herrar skulle
samma natt tillbaka till Glücksburg. Men konungen var
rädd för att åka i mörkret och hade därför beslutat,
att han skulle stanna över natten hos presidenten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
