Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag ber ers majestät ta på sig en rock, när vi åker
till presidentens hus», sade adjutanten.
»Nej, visst inte», svarade kungen.
Hennes nåd lade handen på hans arm och bad
honom bevekande att göra det.
»Nej», sade han häftigt.
Då vinkade hon till livjägaren, som stod bakom.
Han lade Ööverrocken över konungens axlar och
adjutanten skulle knäppa den. Men konungen ryckte sig lös
och skrek så att det dånade i hela huset:
»Låt bli, säger jag!»
Så åkte grevinnan och hennes sällskap. Konung
Fredrik steg upp i den öppnavagnen och satte sig
bredvid adjutanten.
Han var ytterligt upphetsad. Mekaniskt vinkade han
med handen, medan de körde genom de illuminerade
gatorna, där borgarna under höga hurrarop trängde sig
kring vagnen och viftade med hattar och näsdukar.
»Kan du säga mig, om jag är konung eller om jag
inte är konung av Danmark», sade han.
»Jag vet inte, varför ers majestät gör mig en sådan
fråga», sade adjutanten.
»Jaså, du vet inte det», sade kungen. »Då hörde du
inte, att jag sade, att jag inte ville ha någon överrock
på mig... och så säger grevinnan, att jag skall ha den
på mig. Och så kastar jägaren den över mig och du
börjar knäppa den.»
Adjutanten visste inte, vad han skulle svara och
böjde tyst på huvudet. Hurraropen klingade från alla
håll och gatan var så trång, att man endast kunde köra
i skridt. Ljuset från illuminationen föll åt alla håll på
hänförda och lojala ansikten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
