Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, det skall jag göra, min lilla vän, det skall jag
göra», sade kungen glad. och klappade honom igen på
axeln.
Så rusade blodet åt huvudet på honom, så att det
såg ut som om han skulle kvävas. Han slog handen i
bordet och sade med tårkvald stämma:
»Jag är sjuk... sjuk som en hund. Ingen av er
anar hur sjuk jag är.»
Adjutanten hjälpte honom sätta sig i soffan, tände
hans pipa och serverade honom ett stort glas portvin
och vatten. När han druckit ur det i ett tag, blev han
plötsligt lugn och satt och bolmade belåtet på pipan.
Adjutanten bad honom kläda på sig. Han var rädd
för att vara ensam med kungen under dessa
omständigheter och ville helst snarast möjligt få honom till
Glücksburg så att läkaren kunde sköta honom.
Men han kunde inte förmå honom att kläda på sig.
Kammartjänaren kom med hans kläder, men kungen
vinkade att han skulle gå.
»Låt oss nu sitta här och prata litet», sade han till
adjutanten.
Då kom adjutanten att tänka på, att han hade hört,
att det fanns i bakgården till presidentens hus en
mycket intressant gammal båt, som troligtvis var från
vikingatiden. Man hade nyligen funnit den i
Sönder-Brorups mosse.
»Ers majestät borde klä på sig och gå och se på
båten», sade adjutanten. »Ers majestät är obestridligt
landets främste fornforskare och ingen kan som ers
majestät avgöra, varifrån den härstammar.»
»Ja, låt oss göra det», sade kungen ivrigt.
Han vinkade till sig kammartjänaren och fick på sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
