Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon satt där som en liten god hustru vid sin makes
dödsläger.
Hon satt där hela natten. Alla försök att få henne
att unna sig vila voro förgäves. Konungen vaknade
och yrade och somnade igen. Doktorerna kände på pulsen
och ordinerade än det ena, än det andra och skakade
med bekymrade miner på huvudet.
»Kan konungen leva?» frågade hon.
»Det vet blott Gud, ers nåd», svarade doktorn. »Vi
göra allt som står i mänsklig makt att göra.»
*
Sjukdomen spred sig allt mera och hans majestät
yrade ständigt häftigare.
Nu talade han blott om krig och om Dannevirke.
»Det är dåligt», sade han. »Det är ta mig tusan
dåligt. Vi ha inte nog med soldater för att försvara
ställningen. Men jag ställer mig själv i spetsen för mitt
folk. Framåt, gossar... framåt för gamla Danmarks ära.
Ser ni konung Fredrik på den vita hästen... Er konung
anför er själv... han skall segra eller dö bland eder. »
Han lyfte handen och ropade högt:
»Viker ni, karlar... fram med er... se här rider er
konung med Dannebrogen i sin hand... minnes
Isteddagen... och Fredericia... lita på mig... jag skall föra
er till seger...»
Den dagen gick och natten med och grevinnan vek
inte från hans sida. De serverade henne litet mat, som
hon knappast rörde. De kommo för att få order om
ett och annat och hon sade, att de kunde göra som de
ville.
Konungens huvud var uppsvällt och ansiktsuttrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:10:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dandrott/6/0207.html
