Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Bokem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det nya hovet och att det snart skulle ta slut, men det
brydde hon sig inte om.
Hon var sjuk och kunde endast med största
svårighet hålla sig uppe. Hon klädde sig ständigt i vitt
som uttryck för sin sorg. Hon talade endast föga med
dem som hon räknade för sina vänner och ingenting
med de övriga.
Sina måltider intog hon för sig själv.
Geheimerådet Scheele kom och med honom hade
hon ett långt samtal. Han var rädd för att hon skulle
söka trotsa sig till en plats vid bisättningen och hade
rest dit för att få henne att avstå från ett förehavande,
som efter hans kunskap om förhållandena endast skulle
bereda henne förödmjukelse. Men hon lugnade honom
genast. Hon visste lika väl som någon, att hennes roll
var utspelad, och ämnade inte visa sig där hon inte var
välkommen.
»Det var hans sista ord till mig, att Berling och
jag skulle gå närmast efter hans kista», sade hon. »Men
jag vet nog, hurudan min ställning är.»
Scheele hade trots sin uppriktiga sorg över Fredrik
den sjundes död och sitt deltagande för hans änka all
möjlig möda att undertrycka ett leende. Han tänkte
sig grevinnan och gunstlingen hand i hand som
representanter för konungens närmaste och såg i andanom
den förargelse och det spektakel detta skulle väcka. Men
han förstod, att hennes nåds resignation var äkta, och
därmed var han nöjd.
Slutligen kom den kungliga förordningen om, hur
bisättningen skulle försiggå.
Ångaren »Slesvig» anlände till Flensburg, där allt
på det högtidligaste ordnades för sorghögtiden. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
