Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Bokem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hade Kristian den niondes telegram förjagat hennes
fruktan för att hon skulle drabbas av personliga obehag,
så kände hon efter alla dessa ord av deltagande från
folket sin ställning starkare, än hon någonsin känt
medan konungen levde.
Hon glömde alla offentliga förolämpningar, man
tillfogat henne, alla privata smädelser, som gjort livet
surt för henne. Hon glömde Köpenhamn.
Och i den lugna stämning, vari hon var, började
hon överväga, vad hon skulle göra.
När hon åter kom upp från sjukbädden, hade hon
hos sig utom slottets ständiga betjäning endast sådana
människor, som voro i hennes tjänst.
Det var inte många, och hon visste, att de inte tyckte
om henne. Hon hade alltid varit en nogräknad och
långt ifrån givmild härskarinna. Ofta hade hon låtit
sitt dåliga humör gå ut över tjänarna och hon hade
aldrig försökt dölja, att hon inte litade på dem.
Hon ämnade heller inte behålla dem allesammans.
Lika litet som det var hennes mening att försvinna i
obemärkthet, lika litet ville hon slösa bort sin
förmögenhet genom att hålla hov. Det kom nya maktägare
och en ny tid. Hon skulle inte träda i vägen för den,
men hon skulle hävda sin ställning som den förnämsta
representanten för den gamla. Var hon också inte
änkedrottning till namnet, så var hon det faktiskt till
gagnet.
Under dessa dagar prövade hon också i tankarna en
var av sina tjänare, om han verkligen kunde vara henne
till någon nytta under det nya liv som väntade henne.
Hon skrev till ett ställe, där hon kunde få en god och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
