Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Bokem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en del av den avlidne konungens ägodelar, och hon
visste visserligen att hon var hans universalarvinge, men
ville inte taga slottet i besittning förrän testamentet blivit
erkänt och hon inte längre riskerade någon
inblandning.
Då skrev hon till Scheele, att hon behövde hans
råd i en del praktiska angelägenheter, och hennes
holsteinske tillbedjare kom genast. Tillsammans med hennes
intendent och hennes privatsekreterare ordnade han allt
för henne på bästa sätt. Tillika kom helt oväntat
hennes läkare, som hon hade låtit resa, men som lojalt
fann, att han under dessa svåra dagar borde ställa sig
till hennes förfogande. Det rörde henne och hon glömde
det aldrig.
När de en dag sutto vid frukostbordet på
Glücksburgs slott, förvånade de sig över sin värdinnas stora
lugn. De tyckte, att hon inte hade uppträdt så säkert
och otvunget och med sådan värdighet under sina
välmaktsdagar som nu, när hennes roll var utspelad. Hon
hade utbytt sorgens vita festdräkt mot dess svarta
vardagskläder och hon såg med sin klara blick än på den
ene, än på den andre och framkastade slutligen den
frågan, vart hon skulle bege sig.
Alla rådde henne med en mun att resa till utlandet.
Deras mening var så enstämmig som om de förut
överenskommit därom på en sammankomst. De voro så
ivriga att vinna henne för den, att den ene knappast lät
den andre tala till slut.
»Res till Paris, ers nåd», sade geheimerådet Scheele.
»Ni har alltid önskat att få återse världens huvudstad,
och nu är tiden inne för det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
