Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XX
Det finns ingen europeisk författare, som Dan
Andersson tagit ett starkare intryck av än av
Dostojevskij. Han kunde ligga vaken hela nätter med
frossa i ryggraden och läsa Raskolnikov. Han har
i sina romaner tecknat rena Dostojevskij karaktärer.
Fadern är en sådan där Guds vandringsman, som
man finner hos Dostojevskij och som går genom det
förskräckliga livet som en fridens budbärare. Och
Nilenius, vraket, vampyren, det liderliga vidundret,
har ett avgjort släkttycke med Dostojevskijs bestien
Dagen före sin död yttrade Dan Andersson till mig:
"Det är besynnerligt, vad livet ändå är
karama-sovskt". Han rörde sig ständigt i Dostojevskij skà
tankebanor. Och ingen har så som Dostojevskij
behandlat fattigdomens och lidandets problem som en
fråga om inre realiteter, en metafysisk fråga. Det
är just denna religiöst-filosofiska syn på
verkligheten, som på det allra bestämdaste skiljer Dan
Andersson från naturalismen. Och man kan inte
tänka sig något ytligare och mera misslyckat, än då
vissa kritiker behandlade David Ramms arv som en
rått materialistisk och halvt pervers smutsbok. Det
vittnar om den fullständigaste obekantskap med
motiven för Dan Anderssons författarskap. Dessa
herrar hade för fullständig klarhets vinnande blott
behövt läsa kapitlet "Den oändlige", där Dan
Andersson med sin egen moderna livserfarenhet broderar
på indiernas gamla religiösa enhetsfilosofi, uttryckt
i världs formeln Tat tvam asi — det är Du. Han
skriver med några nattupplevelser på Stockholms
gator i tankarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
