Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVI
han hade kunnat utbildas till vad som helst utom
matematiker.
Den bild av människan Dan Andersson, som
skisserats i dessa enkla, knappa linjer, är väsentlig. Man
känner orospusten i hans öde på ett alldeles särskilt
sätt. "Den sinnets oro, som sedan följde honom
genom hela livet", är ju själva nyckeln till hans
författarskap. Utan den hade han aldrig blivit vad
han blev. Ty den oro, som vardagsmänniskan
betraktar som ett abnormt tillstånd och därför skyr
och undviker, är för diktaren ofta den stimulerande
principen. Naturligtvis finns det diktare, som stå
på trygg fot med livet. Det skulle vara ett utslag
av romantisk jargong att förneka det. Men de äro
få. Och i allmänhet torde det kunna sägas, att
lyckans galoscher inte äro gjorda att bära
Hermes-vingar.
Utom orosdraget i detta porträtt fäster man sig
vid det ovärldsliga draget. Gårdfarihandlarn med
Eskilstunasmidet — "gick och bar det långa vägar,
men bjöd sällan ut något" — pojken, som kunde
lära allt utom matematik och pengars skötsel, det
är Dan Andersson på kornet. Han var inte skapt
att klättra. Han kunde inte bruka denna världen,
och när han brukade den, brukade han den, som
gjorde han det inte. Han hade Bergspredikans och
den kristna fattigdomens moral i blodet. Den var
hos honom både arv och lynne. De skatter han
samlat sig på jorden fingo plats i hans portfölj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
