- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
xxxv

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XXXV

liksom ock det författarskap, till vilket den är
knuten.

Från den vindskammare, där han diktade sin
oförglömliga dikt "Gillet på vinden", bär följande brev
ett starkt vittnesbörd. Man har där den sanna
miljön för hans kamp och diktning. Det är skrivet till
en närstående vän och daterat Gräsberg. Och den
har en egendomlig likhet med Strindbergs
korrespondens : den hastiga pulsen, den sakliga förkortningen,
det kroppsligt levande ordet.

Brother and friend.

Jag sitter här och stirrar ut genom mitt fönster på linbanan
som går och går och dimman som stiger ur kärren. En tröstlös
kväll, en kväll då jag inte kan arbeta. Det enda jag känner mig
ha lust till är att gråta våldsamt, men det kan jag inte. Jag kan
endast gömma huvudet i händerna och låtsa, att jag gråter.
Möjligen skulle jag också kunna skratta våldsamt, om jag hade
något att skratta åt. Jag skulle kunna svära, kanske, om jag hade
anledning. Klockan är bara tio e. m. Ingenting har hänt, allt är
som brukar vara. Skymningen utanför fönstret ser ut som en
konstgjord spökstämning på en teater, och genom dunklet och
dimman flyga malmvagnarna förbi som ugglor eller
jätteläderlappar. Berget mittemot ser ut som avbildningen av jättevalfisken
i Mens djuratias. Min säng står tom och gapar efter sovande
kött. Jag undrar, om där finns mardrömmar dolda i täckets
veck — som spindlar och ohyra.

Jag ville vara en liten groda och ligga i ett ljumt träsk och
hela dagarna kväka över mänskolivets tröstlöshet En fjäril ville
jag vara — allting, men utom en spindel. En spindel måtte vara
en avbild av djävulen. Och jag vill inte vara en kopia av djävulen.
Jag ville gråta ut hos någon stark och skön kvinna och sedan
lägga mig i en skog och sova. Det är så skönt att sova ute i en
skog. Men jag vill inte sitta ensam i mitt rum och vagga kroppen
hit och dit som en vansinnig kvinna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free