- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
lxvi

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LXVI

son helst rörde sig, hade han förmågan att
framlocka det allmänt mänskliga, som skakar och griper,
just därför att det är allmänt och obundet av börd,
skranka och dräkt. Genom sin fantasi, som måste
kallas storvulen, blir han delaktig av det, som i alla
tider och på skilda tungomål skrämt och tjusat
människan i hennes betraktelse av livets och dödens
mysterium. I hans dikt lever bibeln och folktron.
Hans tiggare kan växa opp till en Job på
avskrädes-högen bland sot och skärvor, hans döende stackare
flämta som lågor i vinddraget mellan Nifelhem och
Muspelhem, deras hjärtan ha känt Gehennas ångest,
sådan psalmdiktaren Lucidor kände den, och i deras
ögon dröjer ett svagt återsken av apokalypsens Nya
Jerusalem i gulddimmor och rosenfärg, sådant som
psalmsångerskan Else Andersdotter såg det. I Dan
Anderssons diktning lever också österlandets mera
subtila mystik, där finns Vedasångernas tidlösa
allenhet och själavandringsläran har starkt påverkat
hans inbillning. Den har inspirerat honom till en dikt,
som på ett egenartat sätt visar hans förmåga att
sublimera det primitiva och folkliga — dikten
"Vandraren" bland hans posthuma kvarlåtenskap.
Den är fullkomligt monumental både i form och
tanke. Det är en pilgrim från de svenska
landsvägarna, som blir tillspord, om han inte någon gång
lockats av "den stillsamt rinnande ån", men svarar,
att man skall lära sig "att inte för tidigt dö", ty han
har en gång i drömmen upplevat döden och längtade
då i sin litenhet tillbaka till sin arma och rolösa
jordevandring, därför att han ej kände sig färdig att
möta det stora, förskräckliga och sköna mysteriet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free