Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lxvn
Jag såg hur man tvättade ut mitt lik i barmhärtiga mänskors kök
och i fönsterspringan smög jag mig ut som en lätt och
försvinnande rök.
Jag tyckte att ut ur ett främmande hus jag famlade bort från
min kropp
och med virvlande löv i en stigande dans jag lyfter mot skyarna
opp.
Mig tycktes mitt hjärta drev mig framåt med hast över himmelens
hav
och stormar från bergen i stjärnornas värld dess bitterhet svalkade
av.
Från kroppens glädje och livets lust och all härlighet jag känt,
från all min smärta och dygd jag for som man går från sitt
exkrement.
Och jag mätte en storm som var som en gud och som hade ett
eget ljus.
Som en blick som lyser och ser hur armt det är i ens hjärtas hus.
Och när jag skådat dess kammare mörk jag flydde från
himmelen
och sänkte mig ned på min barndoms berg att vandra och vandra
igen.
För världen jag passade ej och kom plötsligt för tidigt till himlen
ändå
och därför, därför kan jag blott som fordom gå och gå.
Men saligt det blir när värd jag befinns att dö i ett dike en gång
medan blommorna nicka och koskällor ringa i kvällen sin sövande
sång.
Hur många av våra små poeter ha med en sådan
formens enkelhet och energi behandlat ett så stort
ämne ? Dödsmotivet återkommer ständigt i Dan
Anderssons diktning. Redan i den första samlingen
gav han det en kraftig utformning i "Sista natten i
Paindalen", där kölar Berg ligger och dör med brand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
