- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
lxxi

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LXXI

prosa som Kipling för hans vers. Ehuru han aldrig
visade någon rätt uppskattning av Fröding, är det
ostridigt, att den Fröding, som diktat Fredlös, Jägar
Malms hustrur, Adam och Eva och de värmländska
låtarna omedvetet påverkat hans tidigare poetiska
produktion. Han var mottaglig för de mest skilda
intryck alltifrån Mark Twain till Edgar Allan Poe,
Charles Baudelaire och Oscar Wilde. På sistone
sysslade han mycket med Rabelais och han planerade
en grotesk litterär fantasi i Rabelaisstil. Man kan hos
honom stöta på de mest egendomliga paralleller. Så
till exempel är den vackra och gripande ballad han
tillägnade sin mor påtagligt i släkt med den, som
Francois Villon i ruelse och ömhet tillägnade sina
dagars upphov. Man skulle till och med kunna tala
om en viss hållningslöshet i hans smak liksom ett
visst famlande i hans stil. Det är egentligen blott i
Svarta ballader och De tre hemlösa som han helt
funnit sig själv. Men lika fullt är hans konst
första-handskonst och aldrig i inre mening efterbildning
och reminiscens. Vad som icke är fullfärdigt, är
fullblods. Han hade levat, lidit och njutit tillräckligt
för att kunna förse sig själv med stoff. Hans
produktion äger alltigenom självupplevelsens och
självsynens osökta friskhet och omedelbara värde. Men
han hörde aldrig till flanörerna, som gå omkring och
snoka efter lämpliga uppslag. Det skulle vara oriktigt
att kalla honom mästare, han var i liv och dikt sökare
och vandrande gesäll, men han hade gnistan i blod
och öga. Och han kunde intuitivt försätta sig i de
mest skilda situationer och livslägen. Hans oro förde
honom vida omkring i denna sköna och hemska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free