Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXII
värld. Han var en expansiv natur, som aldrig
stelnade i jargong och maner.
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födslovånda steg vårt första jämmerljud,
slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.
Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,
må vi vara mil från livet, innan morgonen är full.
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
led jag för min oro, otro och min heta kärleks skull.
Dessa strofer äro sprungna ur Dan Anderssons
innersta. Älg och lejon, fjäril, tiggare och gud! Det
är den sanna poesiens spännvidd. Den är "bekant
med nöjet och med faran", allvaret till blods och den
bevingade leken. Poeten själv kan stå som tiggare
inför livet. Han måste genomlöpa dess tre stadier:
Inferno, Purgatorio och Paradiso, och det är inte
alltid sagt, att han gör det i just denna ordning.
Men då han behandlar det liv, som misshandlat
honom, sker det med något av Guds egen suveränitet.
För den sanna poesin finns ingen bredhuggen
rågång mellan realism och romantik. Den sanne poeten
måste kunna begagna sig av båda uppfattnings- och
uttryckssätten för att nå fram till det rent och
allmänt mänskliga, Han måste på en gång vara brutal
och öm, brutal i sitt sanningssökande och
sanningssägande, öm i sin medkänsla. Utan oro och
vedermöda kan han aldrig komma i samklang med ett liv,
som bär just denna signatur. Den "oändliga
vedermödan" är köpeskillingen för helhetssynen och sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
