Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXIII
känslan. Men så har också poesien — jag tänker
här inte på verskonsten — sin säregna tröst.
På första bladet i ett dedikationsexemplar av
Kip-lingö ver sättningen På sju hav skrev Dan Andersson
med blyerts: "Obs! Kiplings största sid 59". Han
syftade på dikten Till den sanna poesien. Det är en
poets bekännelse icke om poesiens blotta
stämningsvärde, men om dess livsvärde. Han måste själv ha
varit starkt gripen, då han gjorde denna
översättning, ty den verkar inspiration i första hand.
Den dig har kär hans orenhet
all himlen tvår till snö
och löfte ger att han en gång
må likt ett barn få dö.
Han vet, att mitt i kallt förakt
ny skönhet upp har stått
och redan har i hemlighet
han himlens glädje fått.
Du lärde älskaren hans språk,
gav själ åt jord och kött.
En konung skall du vara tills
all glöd och längtan dött.
Din blick såg, innan ljuset var,
i tomma rummen ner.
På andra världar sjunger du,
när denna är ej mer.
Bakom vår synkrets* fjärran gräns
tvärs över namnlös sfär,
se andra världars visa barn
hit ned och skönja här
ett vilset ljus, en lågas flämt,
ett stundom halvsläckt bloss,
ej främmande ändå — Du bar
dit upp en sång om oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
