Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Stormnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
egen röst; den verkar främmande och stör
tystnaden . . .
Mats blev länge borta, och när jag väntat i fulla
två timmar, stod månen och hängde över den
svajande granskogen. Stormen röt och svor när den for
fram genom gläntan där milan stod.
Jag var i lä bakom, men trivdes ej riktigt där,
och beslöt mig för att flytta min eld åt framsidan.
Vinden låg nämligen på och skickade ut röken över
mig. Därför flyttade jag, och det är en mycket enkel
sak att flytta en brasa med spaden; en minst lika
enkel är att fläta in några riskvistar i ett "kolfat" och
resa upp det på kant som skydd mot vinden. Och
båda dessa saker gjorde jag medan milan bolmade
ut molnstoder av rök och stormen ven och visslade
omkring "oss". När jag var färdig sträckte jag mig
rakt i stybbesgropen framför milans eldsida, och
kände tröttheten likt ett gift smyga sig genom min
kropp. Mitt gamla cylinderur visade på fyra. Vart
hade Mats tagit vägen?
Det föll mig in att gå efter honom. Milan visade
ju inga orossymtom, och månljuset skulle lysa mig
väg genom skogen på Galgberget. Om jag stannade
längre skulle jag somna — och det är icke bra att
göra det, åtminstone icke på vindsidan vid en
sprakande eld.
Uppe på berget hittade knappt månstrålarna ned
genom tallarnas täta kronor, och stigen var smal och
knagglig. Det gick ändå bra, tack vare gammal vana;
men när jag kom fram till milan såg jag inte till
varken Mats eller lykta.
Det fanns en gammal bristfällig koja uppe bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
