Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Utrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIVNING
N är vi den andra januari bröto upp från
Mård-bergets kolartorp var kölden omkring —22 grader
C., klockan gick på halv fem, och månen hängde
silvervit över Mellansjöbergets granskogar. Vi hade
en halv timmes marsch genom djupa drivor, ur vilka
orrarna skrämda flögo upp och irrade ut ur
lyktskenet, som blänkte glåmigt gult på den blåa,
mån-skensbelysta snön. Över oss gnistrade en himmel
utan värme, omkring oss skymtade den marväxta,
snöhöljda barrskogen som en i mjuka linjer
skulpterad sagomur, genombruten av beskuggade gångar
och gömslen, i vilken snön var prickad av hartramp
och fjät efter ekorrar och skogs råttor.
Storbergs-Frans gick före med utrivskroken över
ena axeln, och för varje gång en skogsfågel flög
upp ur sitt kalla gömsle i snön svor han; säkert
förargade det honom att se så mycket god och varm
mat flyga i luften, i synnerhet som han själv ätit
sill och potatis till frukost. Efter honom gick
Fredriksson, bondsonen, Gud vete varifrån, som varit
rallare i tio år och förslösat sitt fädernearv i främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
