Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Mats berättar om underliga människor och underliga ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
galopperande åkomma, för det gick så jäkla fort, det
sa dom, och på söndag for dom fram och begravde,
och mördarna var visst med och bar liket till graven
— men riktigt säker på den saken är jag inte. I alla
fall va folk eniga på den tiden ... nu springer dorn
en halv mil för att tala om att en katt dött i
Ticka-skogen.
— För resten var folk inte så kinkiga på den
tiden, dorn tyckte väl att en ska en gång dö, och bara
en blir ordentligt begraven så det inte blir nån gast,
så . . .
— Tror du att det fanns gastar, Mats?
— Visst fan fanns det! Det fanns fullt av dom!
Han såg tvärsäker ut, och han rörde om i elden
med en min som om han kunnat läsa all världens
kommande öden i de fräsande bränderna. Det susade
svagt i tallskogen kring oss. Likt stål som klingar
hördes de muntra knäppningarna av de svalnande
kolen. Himlen var klar och där jag låg på rygg såg
jag stjärnorna blinka. Månen var i nedgående, röd
som vin.
— Det var nog inte så roligt att bli fast för en
gast mitt i natten, när man var ensam, framkastade
jag illfundigt.
Mats tittade fundersamt på mig och makade
kaffepannan på elden. — Jag tror du får gå efter vatten,
sade han med ett medlidsamt tonfall i rösten.
Jag kilade ner i kärret, var strax tillbaka med en
hink vatten och fyllde på pannan.
— Om det var roligt! Inte var det roligt, men
va skall man göra när han börjar skrika och hojta
som fan? Som när Skorstensbonden red hem från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
