Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Mats berättar om underliga människor och underliga ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
kyrkan en dag, utefter vägen längs stranden av norra
Hörken, och gasten kom fram och slängde honom
från hästryggen ner i sjön. Han kravlade sig upp
igen och vart nedkastad igen, och så gick det tre
gånger. Men när han för tredje gången kom upp
på hästen så röt han åt gasten: "Har du mer att
kasta så kast!" Då vart gasten nöjd, och sen fick
Storstensbonden vara i fred.
— Hur länge är det sedan du hörde någon gast,
Mats?
— Det minns jag inte, för resten är dom slut nu,
allihop. Mer än en sjutti, åtti år blir han allri. Jo,
jag var fast för en i Djupa Dalen en gån g, men
det var bara ett barn som nån jänta stoppat undan
sen hon kvävt det. Vid Pyriabäcken vart han efter
— han kan inte gå över rinnande vatten. Och en natt
låg jag på en loge i Sami och där grät det hela natten
under golvet.
— Det var väl nån katta som fastnat, invände
jag modigt.
— Katta! Katta! Tror du inte jag hör skillnad
på en katt som skriker och ett barn som gråter ? Du
är just lik en katta själv, du!
— Du skulle ha varit med vid Brännt järnskvarnen
när gasten vrålade så att hela Ljungåsbyn gav sig
i väg för att se efter vem som låg i bäcken och skrek,
fast dom kom allri fram, för dorn kom ihåg att det
var gasten och vände om på halva vägen. Men kanske
det var en katt med.
Han teg en stund och fortsatte sedan i något
lugnad ton:
— Du skulle ha varit med när Torpudd Lars gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
