Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Mats berättar om underliga människor och underliga ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Hans fråga lät nästan ängslig, som om han
fruktat att jag skulle förneka det som han så blint trodde
på.
— Ett evigt liv, menar du? Det kan nog ingen
svara på, men om vi känna oss tröstade därav kunna
vi ju tro det.
— Jag vet att du inte tror på allt som jag tror
på. Men det kan bli så ändå, att du tror det en vacker
dag. Du är ung och du tycker att det här livet är
värt att leva. Det tycker inte jag, jag tycker det är
bara skoj alltsammans, slit och släp och svält och
allt ont. Om det inte blir något annat till avslutning
än graven, då är det bara skoj alltihop.
— Jag har hört och sett skogsrået, jag har blivit
väckt så många gånger när milan brunnit och jag
har hört psalmer sjungas mitt i skogen, där inte en
människa fanns på miltals. Du tror inte på sånt, men
säg mig då: vad är det man hör och ser ?
— Man kan drömma.
— Inte drömmer man när man är vaken och inte
hör man det som inte talar. Det som inte finns kan
man inte se. Vad är det då som man hör och ser ?
— Man kan se synvillor.
Han såg frågande på mig. — Synvillor? Vad är
en synvilla, då? Menar du att man ser och hör det
som inte finns?
— Jag menar att det är ett slags spegelbild från
din egen hjärna. Jag kallar det en reflex från något
som du sett eller hört för mycket länge sedan och
som du alldeles glömt. På något besynnerligt sätt
kommer det fram vid något tillfälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
