Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Milan brinner...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MILAN BRINNER.
fjälla rop ljuda genom natten, ängsliga flämtande
röster från springande män. Med en säkert placerad
spark skickar jag koj dörren ut ur öppningen och
ställer mig halvklädd på knä och tittar ut i stum
förväntan. Två män kommo vadande i snön över
fallet. Det är Storbergs-Frans och Mats, min
kolar-kamrat sedan före jul. Nu höggo de timmer på
Gräs-berget och i natt äro de säkert ute i
nödhjälpsärenden. Inom två minuter vet jag att en sexton famnars
mila brinner en fjärdingsväg bort. Det är således
fråga om brödbiten och kojan för någon, jag har för
resten redan gissat på Mård-Jon och då så . . .
Att bli i ordning går på mindre än en minut;
någon lykta behöva vi ej, ty natten är stjärnklar. Frans
och Mats gå före, vi gå fort, så fort våra flämtande
lungor vilja tillåta. Ingen av oss talar förr än vi
passerat Vainaåsarna.
— Är ingen där? frågar jag, och det dröjer ett
par sekunder innan jag får svar.
— Dom är två — Jon och bror hans.
— Var det långt gått när ni gick?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
