Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Milan brinner...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
— Hon rökte som en masugn — men dom höll
värmen inne då, än. . .
Så gick vi igen, tysta som andar genom de långa
bergpassen och bestiga till sist med flämtande bröst
Gräsbergets östra sluttning. Där är den kalhuggna
marken jämn och små yviga granbuskar sticka upp
ur snön här och var. När vi komma till krönet stanna
vi ett ögonblick. Mot söder speja vi ivrigt. Bakom
en gles klunga av rankväxta granar lyser något som
flammar i gult och rött, det ser ut som en
solnedgång.
Att stanna nu vore förräderi — men ändå bli yi
stående så stilla och tysta som de frostiga träden.
Det är något fasansfullt, det röda som flammar, det
ser ut som blod, varmt blod. . .
— Var ligger egentligen milan?
Min fråga väcker oss alla ur vår förstening. Frans
vänder sig om och ser på mig med lugna men
uttryckslösa ögon. Sedan böjer han sig framåt och
talar hårt som till en döv.
— Hon ligger precis där — där det lyser så där
rött. Med ett svart finger pekar han mot det rosiga
skenet bakom skogen. Och med rasande fart springa
vi utför sluttningen.
Vi ha ej tid att tala mera om saken — för resten
är det ej något vidare att tala om. Det är icke givet
att hela milan brinner, det kan vara en väldig öppning
i stybbet endast, varigenom den brinnande lysgasen
strömmar ut; men det kan också vara att hela den
övre delen av milan står i brand. I det förra fallet
borde lågan lysa vitt och blått, men icke rött som
purpur. Dock: på avstånd kunna färger framkallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
