- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
86

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Ett dystert julminne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det är många jular som inte är så värst roliga,
sade Pelle och vände flatsidan av handen mot elden.
Hur vi kommo att tala om julen vet jag ej, men
kanske det var därför att natten var så fridfull och
alla stjärnor så tindrande klara.

— Jag kan inte annat än tänka på Sörbyfolkets
julotta, fortsatte han, för det var ett herrans elände
utan liknelse.

— Det var visst många som gick åt den gången?

— Om det var många? Ja, du vet att när fyra
slädar är fullproppade med folk så är det inte litet.
På den tiden skulle vareviga käft till körkan om
julmorron, med käringar och ungar och hästar och
slädar och all bråte som fanns, och med bloss
förstås, för det fanns inga lyktor på den tiden. Den här
gången var det folk med från alla gårdarna i hela
Sörbyn — bara dom gamla och stelbenta var hemma.
Brännvin hade dom, det var klart som dagen — du
har väl hört hur det såg ut i Gränje körka på den
tiden? Hur dom stod på stora gången och spydde
och hur det luktade starkt i hela Guds hus?

Det var en cirka två mil att åka, ja kanske inte
fullt, när dom for ginvägen över Gammelsjön och
Gransjön; det var vid Noret strax norr om
Granhyttan det här hände. Det fryser aldrig riktigt säkert
till där — och dom har då kunnat köra landsvägen
— men si brännvin förstås. — Ja, inte vill jag säga
att dom var fulla inte, men en vet hur det gick till
på den tiden — så nyktra var dom nog inte heller.

Pelle tystnade, och hans korpsvarta ansikte fick
ett underligt uttryck. Eldskenet bländade våra ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free