Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Ett dystert julminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var körstark, och vid det farliga passet svängde dom
opp och åkte genom granskogen. Fulla som svin —
det kan en begripa. Tänk dig hur det var! En femton
liv som låg i sjön och slogs med det kalla vattnet
och med de simmande hästarna och med isflak —
svart som i graven! En kan veta hur det var — en
stelnar fort i isvatten.
Elden flämtade matt och Pelle steg upp för att
lägga på mera bränsle. Då lågan på nytt flammade
upp talade han igen:
— Dom drog upp liken sedan — och det var ett
kvinnfolk som höll sitt barn i famnen så hårt att det
inte gick att skilja dom, och så lades dom i samma
kista.
Men konstigt var det i alla fall — det var
underligt i det där vattnet efteråt. Som när jag var ute
vid Mörtgrundet en dag och såg om mina nät, så
sannerligen såg jag inte hela färden! Dom hade
hästar och slädar och kom körande — rakt ner i
Noret körde dom, med stort ropande och skrikande.
Och en gång när jag var däruppe sjöng det
likpsalmen så klart och rent att det var som i korkan,
det var som om sjön sjungit, som om tonerna flutit
på vattnet; det kom närmare och närmare och till sist
sjöng det alldeles invid ekan. Då var det som någon
jätte blåst på vattnet, för det stack opp en storm,
så maken har jag aldrig varit med om. Det blir alltid
oväder sen en hör eller ser nånting ...
Det är snart morgon; jag tar farväl av Domar-Pelle
och tänder min pipa och drager på mina skidor
bort från Granängen. Ut på den vida myren far jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
