Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Snön smälter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Jägar-Ville är ingen kolare; han är en av de stora
skogarnas många lösdrivare, en evig vandrare, över
vars axel geväret hänger i en nött rem vinter och
sommar, höst och vår, i lovlig och olovlig tid.
— Det blir bjudningsdans vid Hedbyarna, hörde
jag; det lär ska bli storartat för det blir den första
i år — dom ska hälsa våren välkommen, förstås.
Villes ögon drömma och pannan sjunker ner mot
handen. Om en stund sätter han sig upp igen och
kränger av sig rocken. Hans trasiga skjortärmar
prunka i purpurglans i eldskenet; de blanka
mässingsknapparna glimma som guld från hans
läderbälte.
— Går du dit, eller ska du stanna längre i skogen ?
— Jag flyttar. Och du, Ville?
— Går norrut. Min väg ligger åt skogarna. Hur
snart flyttar du hem?
— I dag eller i morgon. Varför frågar du?
— Jag tänkte bo här ett slag, när jag fiskar i
Våmsjön passar det så bra.
Jag nickar förstående, och Ville kastar en
forskande blick på mig för att se hur jag uppfattar
hans förslag.
— Dansen blir i morron kväll. Han tittar slugt
på mig när han ger denna upplysning, och i en blink
begriper jag: han vill taga kojan i besittning redan
i dag. Nå, här är intet mer att uträtta — jag kan
ge mig i väg när som helst.
Vi dricka vårt sotiga kaffe under tystnad. När det
är färdigt kastar Ville kärleksfulla blickar på
kaffepannan, lyfter upp henne och synar henne i bottnen
med intresserad min, skruvar locket fram och tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
