Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Slagsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAGSMÅL
Jäntorna från Marberga hade bjudit pojkarna från
Sorby och Östersjön på dans i Finnsvedens gamla
fäbodstuga, och eftersom det var höst och fryskallt
på nätterna hade man eldat en råvedsbrasa i den
stora gjutna järnkaminen. Dessutom försökte man
hålla dörren stängd, vilket för övrigt visade sig
lönlöst: där skulle alltid stå någon och hänga i
öppningen. På den kalkade spiselkransen brann ett ljus,
fästat med en droppe stearin, och talgen rann i långa
banor nedåt spiselstädet. Skenet flämtade i draget
från spisel och dörr och belyste rummet med
skälvande, glåmigt ljus. Krog-Jakob, spelmannen, svor
över dålig belysning, han kunde inte se stegen ute
på golvet riktigt, påstod han, och då blev takten
därefter. Han var lindrigt i gasken, bar en rutig
snustrasa lindad om sin tjocka tjurhals och spottade
för var fjärde sekund utåt det asplövsbeströdda
golvet. Hatten hade han skjutit på nacken, så att det
kolsvarta håret fallit ner över den håla där vänstra
ögat, för länge sedan tappat i någon het strid, en
gång suttit. Klockan var bara nio på kvällen, de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
