- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
99

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Slagsmål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99

Grillen, barhuvad och högrest, med snusdosan i
höger hand, höll batalj med sex män, Det hördes
smällar liknande små skott, när snusdosor och tömda
literflaskor råkades i luften, det klirrade av krossat
glas, händer trasades sönder och blodet rann. Det
var sex mot en, och denne ende slogs för nöjet och
för hatet, de sex för att freda sig.

Med avriven röck och de nedblodade
skjortärmarna upprivna till trasiga, blodiga slamsor, slogs
Johan från Nordströmmen som en vilde, och Berg,
smeddrängen, tog upp en sten, stor som en knuten
hand men beräknade fel och föll framstupa av sin
egen tyngd. Grillen passade tillfället att rikta en
väldig spark mot hans huvud, men var för full att
räkna rätt och raglade nästa ögonblick baklänges, så
att de fem fingo andrum. Under ett vilt,
samstämmigt stridsrop rusade flocken fram mot jätten.

Då glänste något silver vitt i det skarpa månljuset.
Det var Grillens långa slidkniv, den liknade en
dröjande blixt, färdig att slå ned. Flocken baxnade
när kniven for upp, höjd i luften av en lång och
hårig arm. Den blodtörstige tog sats och högg till,
men då hade flocken redan delat sig på två led,
och sedan skedde anfallet på Grillen bakifrån och
från sidorna. Han ville vända sig om när med ens
en väldig stöt i nacken skickade honom huvudstupa
ned mot den stenfrusna jorden. Men länge låg han
ej. Snabb som ett djur var han åter på benen, höjde
det gnistrande stålet mot flocken och stirrade
olycksbådande med svarta ögon, som i månljuset glänste
likt två mareldar under den toviga luggen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free