Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - En anklagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Sten dog en stund efter detta tal, dog med tre
djupa andetag. Han gick ur världen som en man.
Det var mellan solnedgången och månuppgången, i
nattens första köldtimme, och vi lade hans kropp till
rätta och höljde den med säckar för råttornas skull
–-och vi gingo till byn för att skaffa en man
och en häst.
Och i dagningen, när solen gick upp klar och
hela fjälldalen gnistrade som glas i den bistra
kölden, for Sten den hemlöse sin sista tur utför Mattna
Draina, kringlindad med säckväv, som frös fast vid
den stela kroppen. Hans jordelivs problem var löst,
och hur det går med vårt och andras få vi alltid reda
på framdeles.
Allt det här och mera till har jag talat om för
kartritarn när han sist var upp. Även har jag sagt
honom att jag gillar Stens tal framför dödens dörr.
Men kartritarn, han säger ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
